Maxette eller skrattets gåva...

Kan vi skratta åt allt? Maxette skulle ha svarat med ett högt, rungande ... JA!

Maxette och skratt, den ena gick inte utan den andra och tvärtom! Vilken förmåga att göra narr av det hon hörde för att återge det i ett spontant, klangfullt, uppriktigt, massivt och meningsfullt skratt. Vilken livsglädje hon lyckades sprida och förmedla i sina stunder av rolig extas! Livet blev enkelt, allt du behövde göra var att hoppa på tåget och börja resan ombord med skrattens fantasi ... Maxette skrattade aldrig åt ... hon tyckte om att skratta och få folk att skratta för glädjens skull, för det goda humör det ger upphov till, och ibland i hennes överflöd tjöt hon av skratt. En rolighet som bokstavligen exploderade och lämnade mer än en bedövad!

Det var den kommunikativa ungdomliga goda humor som vi avundade. Paradoxalt nog var skratt för henne en allvarlig handling. Rolighet med syfte.

Maxette, ditt skratt ekar inom oss, ingenting kommer att släcka det; bara sorgen över ditt försvinnande förvandlar vårt skratt till tårar.

Fri översättning av artikeln "Maxette ou le don du rire" av Jean-Paul Pouron.
Stockholm 26 Oktober 2020.
/Malte Olsson