Till minne: Maxette Olsson

https://www.dn.se/familj/till-minne-maxette-olsson...

Maxette Olsson, född Fèvrin, Stockholm, har avlidit 70 år gammal. Närmast anhörig är maken och livskamraten Malte Olsson.

Hur någon så levande som Maxette Olsson kan dö övergår mitt förstånd.

Mitt första minne av henne är från när jag gick en arbetsmarknadsutbildning i Liljeholmen i Stockholm år 1992. Jag minns hur Maxette med svart hy, rött lättstift, vit klänning, vit hatt med plym och ett bländvitt leende, tog plats framför en dator i de alldagliga kontorslokalerna med lysrörsbelysning och linoleummattor. Hur kunde någon så exotisk hitta till något så anonymt som AMS-lokalen i Liljeholmen?

Det tog inte lång tid innan vi kom att samtala. Utbildningen hette ”Data för ungdom under 24 år”. Maxette var då 42 och sa till mig med sin härliga franska brytning: ”Ja, men det är 24 bakvänt så det gör ingenting.” Därefter brast hon ut i det mest rungande skratt. Från den dagen älskade jag Maxette som vore hon min syster.

Otaliga är de fester hon anordnat med personer hon nyss träffat på gatan och bjudit in till ett karibiskt gästabud. I hennes hem serverade hennes livs kärlek Malte Olsson karibisk rom, ur högtalarna strömmade zouk-musik och hur hennes mun hördes detta skratt som var så smittsamt att jag efter ett par timmar behövde gå hem för att vila upp mig.

Maxette var samtidigt en av de mest tänkande och djupsinniga personer jag träffat. Hennes bakgrund med en styvfar som misshandlade henne genom hela hennes barndom satte djupa spår. Men hennes inställning till livet var smittsamt fullt av optimism. Hon blev känd för en större publik när Ikea för tio år sedan engagerade henne för ett antal reklamfilmer där hon bland annat pratade om sportskor och pekade på ett antal högklackade skor.

Maxette brukade säga att hon inte förstod varför folk ger blommor till döda på begravningar. ”Vad ska jag med blommor till när jag är död? Ge mig blommorna i dag i stället!”

Trots det köper jag en bukett blommor till Maxette. Hon är så oerhört saknad. Vila i frid.

/Alfred Skogberg